Hej hej hallå. Idag frös jag om öronen men fötterna höll sig varma och goa i mina mystoffelskor. Tanken bakom det var: det är okej att ha dom på sig men då kan jag inte ha mössan för om jag skulle haft den så skulle det sett identiskt ut med den gången jag ramlade mitt på Mölndals station. Man vill ju inte bli igenkänd precis. Är det typiskt tjejer att tänka så? Ajaj finns liksom inte med i halka-och-ramla-situationer, det viktigaste är ju "shiiit, hoppas INGEN såg mig nu!!"
Dagen efter en halk-situation är blåmärkena på knät små petitesser. Allt fokus ligger på att inte ramla igen men framförallt, att göra sig osynlig för de människor som kanske såg hela halk-händelsen. Detta låter mentalsjukt egentligen men jag kan glädja mig själv med att någon där ute känner likadant.
Jag ser antagligen helt efterbliven ut när jag är ute och går nu efter min "situation". Min gångstil är en blandning av sengångare och morot-i-röven-stilen. Kan inte snön försvinna snart?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men inte ska snön försvinna förrän på tisdag typ...då ser vårt hus så mycket bättre ut!
SvaraRaderaHahahaha, det ÄR pinsamt att ramla och så är det bara! ;)
SvaraRadera