Tummen upp...eller ner

När jag satt på pendeln förut klev det på en tönt i min ålder med ryggsäck, svarta jeans och fula skor. Innan han tog av sig sin mössa utförde han nån slags ritual. Han blundande i typ en kvart och gned sina händer i ansiktet. Medans han gjorde detta passade jag på att grimasera åt honom. Han blundade ju!

Grejen med denna kille var att han kunde sätt så mycket bättre ut om han bara visste hur han skulle bära sig åt..

När han tog upp sin lilla laptop (det var ingen minidator) så kände jag bara, dear God, help this guy! Han förstärkte sin person genom att göra massa ljud med näsan. Ni vet det där dra-upp-snoret-så-långt-som-möjligt-ljudet! Och han gjorde det hela tiden. Sen satt han med munnen halvt öppen och det såg bara flummigt ut..

Min mening är inte att vara elak mot honom, jag tycker bara det är synd att en kille med potential låter sig själv förfalla på det där sättet.. Jag menar absolut inte bara till ytan. Hela hans existens skulle behövt förbättrats.

Vill bara väldigt gärna få med att jag absolut inte har nåt emot nördar och töntar. I'm a nerd and I've been a geek...still am sometimes?

Det är såhär! Jag kan dejta en nörd men inte en tönt..tror jag..

Och vad som är töntigt resp. nördigt är en definitonsfråga och jag tänker inte dra min förklaring nu. Det får inte plats helt enkelt..

Puss på er alla töntar!

P.s. Fick precis ännu några idéer om vad jag ska göra i mitt liv. Förutom att skriva en frisyrbok för tjocka personer så ska jag starta en stylingserie för töntar. Den ska heta "Drop the geek, keep the nerd". Ah, nåt i den stilen i alla fall.. D.s.