Everything was so easy back then..

Såg just nu ännu en sak på facebook som störde mig lite.
"Vi med efternamn som inte slutar på -sson" Jaja, skryt ni bara.. För så känns det. Fast jag är nog extra känslig när det gäller mitt übersvenska efternamn (gillar mitt tyska y förresten!)

Jag vill också ha ett coolt efternamn. När jag fyller 18 ska jag döpa om mig har jag tänkt. Och tatuera mig.. Men jag är ikke så sikker på om jag vill ta min kära mors efternamn..

Jag vill kanske ha nåt eget. Jag är egen!

Men det är ju ändå ett ganska så stort beslut så det gäller att tänka efter nogA! JÄVLA CAPS LOCK!

Lyssnar på den engelska versionen av kents album Isola. Helt okej men kent är bäst på svenska. Jag läääängtar förresten till mars den 18!! Holy crap!

kentkentkentkentkentkentkentkent Y

Ville inte att detta inlägg skulle bli sådär megalångt men jag känner ändå att jag måste relatera till min bild.. Som rubriken säger, allt var enklare då. Förr..

Nu hänger folk upp sig på allt. Småsaker i vardagen. Saker som hänt. Händelser från det förflutna som inte går att göra något åt i nuet. Ibland får man bara droppa saker och välja sina strider. Vad är viktigt? Vad är oviktigt?

Vad kan man ändra? Vad bör man låta vara som det är och alltid har varit?

Människor strävar så efter att vara perfekta, men varför? En perfekt människa är inte en människa. Man kan aldrig bli perfekt, och det är bra! Anser man sig själv vara perfekt utan varken fel och brister, då har man säkerligen allvarliga problem och spärrar.

Tänk på det...