Jag är alltså en genuint elak människa. Goda sidor, det har jag inga. Allt handlar alltid om mig och jag låter inte andra människor tycka vad dom vill. Jag har aldrig fel och alla andra måste erkänna sina brister innan jag erkänner mina, om jag nu har några brister vill säga.. Man skulle kunna säga att jag är en slags diktator faktsikt.
Svår att älska, lätt att hata.
Låter inte som en särskilt trevlig person det där och personbeskrivningen låter också ganska främmande för mig. Men det är alltså sån jag är. Jag är ingen vän helt enkelt. Jag är ett hopplöst psykfall...
Det enda som skulle kunna hjälpa mig är om någon la in mig på ett mentalsjukhus. Ge mig lite lugnande. Elchockar mot mina verbala tourettes, och funkar inte det, tja då är lobotomering ett alternativ..
Låter det en aning drastiskt?
Kanske..
Jag får skylla mig själv. Eller så får jag skylla på den jag älskar mest, min mamma. Det är hon som lärt mig allt och det är hon som alltid stöttat mig. Det är hon som lärt mig att man inte ska ta någon skit. Jag är väldigt lik min mamma i mångt och mycket och det är något jag gärna skryter med. Hon är min största idol, screw Kurt Cobian for the moment.
Min mamma är den jag ser upp till mest.
Hon har fått skit för den hon är. Jag har fått skit för den jag är.
Men hon är en fantastisk människa och hon har klarat sig bra. Hon har många människor som älskar henne och som ser upp till henne och det ska man göra. För hon är den vackraste person jag känner. Både till ytan och insidan.
Så det finns kanske lite hopp för mig, diktatorn som inte har några goda sidor?
Jag får härda ut. Jag vet hur det är och jag har varit med om det förut. Många vänner är inte allt. Inte just nu i alla fall.. Kan man inte acceptera mig, fine! Jag klarar mig, för någonstans långt därinne vet jag att jag är en ganska bra människa.
Mitt liv har inte alltid varit enkelt och som jag nämnde tidigare, jag har fått ta MYCKET skit. Visst, det är mitt eget fel, kanske.. Men fy fan vad jag har vuxit som människa! Min personlighet blir bara starkare och starkare och ni som inte orkar med det, skit i mig! Jag är stark nog och klarar mig utan era svagheter..
Hej då!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är de sakerna du skriver, men det gör dig inte till en dålig människa. Jag ser upp till dig jossan, och helt ärligt så har inte din mamma och jag pratat speciellt mycket. Men jag ser upp till henne ändå, då jag vet hur du blivit och hör saker om henne från dig. Många klarar inte av att du är så stark som du är. Men jag gör, jag älskar att du är sån. Du är även väldigt generös och ödmjuk och snäll och helt underbar mot dom som kommer dig nära och jag är glad att jag är en av dom. Vill jag tro att jag är iallafall. Keep on going strong. (som att jag skulle behövt säga det fniss*)
SvaraRadera<3
men hallå du är typ natzi hitler no.2? (;
SvaraRaderanej men jossaann du kommer alltid ha avundsjuka blickar kastade på dig livet ut för du är grym och dem som inte är det - tråkigt för dem.
inte ditt problem. inte mitt heller.
vi kan vara problemlösa tillsammans. GÖTT! :D
Ja du hjärtat, du får mer än gärna skylla på mig! Men allt jag sagt och gjort för dig och dina systrar har jag gjort för att ni ska stå er starka i den grymma värld vi lever i. Det är viktigt med vänner, men vänner som man inte kan vara sig själv med vänner som gaddar ihop sig och tycker att man ska ändra på sig kan man vara utan! Förstår din besvikelse över att bli ledsen över kompisar som du ställt upp för och som nu vänder dig ryggen! Det är inte ok!!Man kan lösa konflikter om man vill, då måste man var mogen och ha ett varmt hjärta! Det har du!!De som inte ser det är inte dina vänner!! Älskar dig min fantastiska dotter!!
SvaraRadera