fredag 18 september 2009

Kändes som jag hade två tamponger upptryckt i näsan (den rosa sorten!)

Det är en mask där under, jag looovarr!

Kan någon förklara hur man kan bli sur på killen ovan bara för att han lyckas sova och inte jag?
Avundsjuka!

...................................

Nu har jag i alla fall införskaffat Otrivin nässpray (good shit) så jag kanske kan få en blund inatt.
Känner mig levande död idag. Därför blir det ingen Håkan. För ska man se Håkan måste man vara pigg och just nu vet jag knappt hur det ordet stavas.

Är väldigt mätt vill jag också meddela. Thaimat lägger sig som en stor klump i magen.

Sen vill jag säga att jag känner mig glad för att det var flera från min klass som kom med i teatergruppen. Kul, kul!

Jag vill också påstå att jag är mer kär än vanligt i Timo. Han är fantastisk! Gå in på hans hemsida och läs hela hans biografi. UNDERBART! Länken hittar man på min länklista logiskt nog. Läs! Läs! Läs!

Det var nog allt just nu tror jag.
Puss

P.s. Bildförklaring: I frustrationens tider vet man inte alltid hur man ska hantera vissa situationer, så som fruktansvärd trötthet. Då kan det hända att man plockar fram kameran mitt i natten och börjar fotografera hej vilt omkring sig (dessa foton ligger i tryggt förvar i en mapp på datorn!) Vissa av korten har man dock tänkt till på. T.ex. oj en söt hund som ligger och sover i sängen, han tar jag kort på. Resultatet av det hela är att man blir än mer frustrerad över hur skönt hunden sover och hur irriterande det är att man själv inte kan somna för att andingsvägarna är blockerade. Jag tycker min liknelse (se blogginläggets rubrik) stämmer alldeles utmärkt över hur det faktiskt var.
Nå, låt oss inte hänga upp oss på detta. I natt tror jag mina andningsvägar är med mig tillsammans med ett visst samarbete från Otrivin. Önska mig en god natt. D.s.

3 kommentarer:

  1. Det kan vara såå irriterande när han ligger och snarkar och man själv inte kan sova alls

    SvaraRadera
  2. han är våran egna lilla gosekorv som man också kan använda som sömnpiller...att ha han bredvid mig får mig nästan alltid att somna...

    SvaraRadera
  3. Den här gången behövde man inte vara på något särskilt humör för Håkan. Han var sårbar och grubblande på ett nytt sätt. Ingen studsig spelning, han fångade upp en i precis den humörstämning man var. Jag var trött och fundersam, och det var alldeles perfekt. hoppas du var där ändå, annars missade du verkligen något!

    SvaraRadera