liksom...

liksom, jag ger typ upp liksom. för liksom, det är liksom ingen idé liksom. det var liksom min grej liksom. men nu är det liksom inte det längre liksom. det suger liksom. men liksom, vad hade jag väntat mig? jag är inte ledsen liksom. men typ lite deppig. men liksom, don't worry about it kith and kin. jag klarar mig liksom. men ja, det hade liksom vart kul. fast liksom. man vill ju inte bli fast. det hade liksom varit såå emot mig. jag är liksom glad för det jag har. vänner liksom, dom är awesome.

  men ärligt talat så är jag lite irriterad liksom. vad ska jag göra liksom? jag har liksom inte orken. eller ah, jag vill inte slösa energi på det liksom. men det ska liksom bli helt okej bra på lördag. jag tycker liksom att det är bra. men jag blev lite ställd. men liksom, i'm cool about it. supercool. jag orkar liksom inte må dåligt. jag hatar liksom det! det är liksom därför jag är som en mussla ibland. jag vill liksom inte bother my people. jag liksom hatar att tycka synd om mig själv. och andra. i ärlighetens namn liksom.

jag är inte arg jämt men det är liksom skönt att vara arg istället för att vara ledsen. jag hatar liksom ordet ledsen egentligen. det är liksom lättare att säga att man är arg än att säga, jag är så ledsen! men liksom, det bästa är ändå att vara glad. jag är liksom glad jämt. nästan. jag älskar liksom att må bra. men vissa mår liksom bättre av att må dåligt. eller liksom, det känns så. fast så är det liksom inte, egentligen...