Sommarplåga, kanske men jag tycker Promoes megahit svennbanan är fantastisk. Den beskriver allt det jag inte vill ska hända med mitt liv. Vad är det som är så fruktansvärt med att vara svensk och bo i Sverige? Den frågan är så grymt irriterande men okej, jag ska försöka besvara den. Egentligen älskar jag Sverige. Det är för det mesta tryggt, sjukvården är bra och skolan likaså. Min familj bor här och jag älskar dem till tusen. Men ändå vill jag ifrån det. Jag läste för ett tag sedan att vi 90-talister drömmer om Svensson-liv med make, radhus barn och volvo. Ähm, what..?
Jag är i så fall raka motsatsen. Visst vill jag nån gång i framtiden dela ett liv tillsammans med någon jag älskar och vi ska i så fall skaffa max tre små skitungar. Men nån volvo och radhus? Nej tack! Om mamma läser detta blir hon kanske ledsen och tror att jag vantrivs i vårt gröna 5 rok radhus. Men nej, absolut inte! Hem ljuva hem! Jag älskar vårt hem men det är inte så jag vill leva när jag någon gång om tusen år blir riktigt vuxen. Jag vill något annat, något utanför svennebanan-träsket. Jag vill kunna sätta mig bredvid vem fan som helst på bussen trots att det finns andra platser lediga. Jag vill kunna stryka ordet lagom från mitt ordförråd. Men gör det då! Visst, det kan låta så enkelt. Men för att kunna göra allt detta utan att framstå som ett totalt superfreak krävs något mer..
Jag har en dröm som jag delar med tusentals andra unga. The American Dream, kind off..
Det blir svårt att definiera min dröm utan att låta allt för barnslig men jag ska försöka.
Om tre år är jag 20 år. Jag har gått ut gymnasiet och börjat plugga till psykolog, i bästa fall. Men jag finner mitt pluggande lite tråkigt och vill ha variation. Då, från ingenstans dyker världens möjlighet upp. En chans att studera utomlands, i, låt oss säga USA.. Jag tvekar först men övertalar mig själv om att amerikanerna är så gästvänliga och att de tar väl hand om mig så jag åker dit och börjar studera.. Sen går allt som på räls. Jag träffar en stenrik godhjärtad man med en passion för miljö-frågor. Han ska helst ha lite Kurt Cobain-stil, lite ruffig MEN drogfri. Han ska va grym på gitarr. Jag ska vid detta laget vara en färdigutbildad psykolog/terapeut men jag slutar mitt jobb och reser iväg med min ruffiga man och vi försöker rädda världen..
Blablabla...
Jag anser mig själv vara realist ut i fingerspetsarna men min fantasi är stor och jag älskar att drömma mig bort till andra platser, allt för ofta! När jag kommer tillbaka till verkligheten och inser hur mitt liv egentligen ser ut fylls jag av en jävligt jobbig och tråkig känsla. För det jag vill ska hända är faktiskt ytterst osannolikt. Men jag tror ändå att min längtan efter nåt större och hoppet om att det ska hända kommer driva mig, i alla fall en bit ifrån Svensson-livet.
Rock on people!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar