Igår begav sig jag, Kickan, Alva och lillasyster Ellen till Liseberg. Vi var framme kl 13.00 och det ösregnade ute. Vi var fullt medvetna om att vi hade 7 timmars väntan framför oss men jag tänkte bara, vad gör man inte för sin lillasyster? Den långa väntan inleddes med att vi fick stå 1 ½ timma utanför scenen. Vi fick inte gå och sätta oss på våra platser och det tärde ganska mycket på mitt tålamod men, vad gör man inte...?
När vi väl fick komma in var tanken att alla skulle gå lugnt och fint till sina platser men fjortisarnas Johan Palm-hysteri var för stor och tanken om att man skulle gå lugnt fungerade ej!
Sen efter några timmars väntan var det äntligen dags för Johan att entra scenen men det var bara repetion. Trots det var det lika mycket skrik.. Men jag brydde mig inte så mycket. Jag blev så glad av att se Ellen skina upp som en sol. Det var ju hennes stora idol och första kärlek som stod på scen.
Trots massa regn och flera timmars väntan blev kvällen lyckad. Jag hade Alva och Kickan med mig och vi gjorde allt för att få Ellen i rätt stämning trots att vi verkligen inte är några Johan Palm-fans. Vi skrek, dansade och sprang fram till scenen, precis som riktiga fans och jag tror Ellen uppskattade det. Och vilken 10-åring skulle inte uppskatta att få hänga med tre 17-åringar?
Rock on people
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar