Jag måste få häva ut mig ibland

Till A: Jag blir så fruktansvärt besviken på dig. Jag har försökt med allt det jag är kapabel till. Pratat, pratat och pratat har jag gjort med dig. Du är svår att övertyga för du kan inte se saker från något annat perspektiv än ditt eget. Jag trodde att jag nådde fram till dig, att Du faktiskt lyssnade på Mig. Men det var väl naivt av mig att tro det. Men du säger jämt att jag är så bra att snacka med, att jag borde bli psykolog. Jag ÄR bra att prata med, det tvivlar jag inte på. Men jag tvivlar på dig nu. Mitt förtroende för dig ligger på minusskalan. Jag tycker du är patetisk. Visst fan är det svårt det som har hänt men kom igen, det går över om man bara vill att det ska det!
Så sluta ring till henne. Sluta skicka sms. Kom tillbaka när du är heeeelt säker på att du är redo, annars kan du strunta i att ringa henne. Hon orkar inte med det! SLUTA TYCK SYND OM DIG SJÄLV! Det är det bästa rådet jag kan ge dig. Om du läser detta vet jag att du kommer bli helt galet förbannad på mig men vet du vad, jag kan ta det! Frågan är om Du kan ta sanningen?
För det är just det jag talar om för dig, sanningen! Ring mig inte, jag är dötrött på ditt gnällande. Jag avskyr när man tycker synd om sig själv! Jag pratar gärna med dig om du lyssnar på mig, inte annars! Ringer du och gnäller kommer jag kanske verka otrevlig i telefon men jag måste ju vara ärlig.. En sista grej, tänk på det du förlorar när du nekar en vänskap. En vänskap leder till fler vänner.. Gör kloka val!

Till K: Sluta ring honom, sluta smsa. Sluta vara dum-snäll! Du har gjort ALLT du har kunnat och lite mer. Han litar ju tydligen inte på dig så bry dig inte om honom förrän han fattar vem du verkligen är och hur mycket du har ställt upp för honom. Puss, jag älskar dig!